Inlagd, Sjukskriven & för tidig förlossning?!

   Kommer att bli ett lååångt inlägg det här för de som vill veta hur jag haft det och hur min bäbis mår.   

   Detta är allt som gått igenom mitt huvud de senaste dagarna. I måndags kom jag till jobbet och skulle gå på mitt korta nattskift jag har då jag har varit halvtidssjukskriven sen den 18 december. Det gick inte som jag hade planerat det hela. Det har hänt ibland att jag får som små krampanfall i magen som brukar gå över, då de säger att jag har foglossning/symfyseolys som gör att min mage även den krampar och får samma symptom som du får när du har foglossning i höfterna så har jag tagit det som att det skall kännas såhär och detta var inget undantag.

  Nog är jag envis, brukar sätta mig ner på jobbet så brukar det gå över på en halvtimme men denna dag gjorde det så ont så tårarna bara sprutade och jag tänkte att det är og dags att tänka på sin kropp och gå hem. Arbetsledarne som jobbade då övertalade mig dock att jag åtminstonde skulle ringa till sjukhusrådgivningen och fråga om råd vilket jag gjorde och blev vidareskickad till en barnmorska på Mälarsjukhuset.

   När jag kommer fram tycker hon att jag för säkerhetsskull skall komma in till förlossningen då det är bättre att kolla upp mig än att göra en koll för lite när det sen visar sig att det skulle kunna ha hänt något. Så jag tar min lilla bil och åker upp, känner mig lite missanpassad dock när det kommer havande kvinnor som skall föda samtidigt som jag och när folk i korridoren skriker ut sina smärtor, där står jag i vecka 27 och gråter över småsaker tänker jag och vill bara hem.

   Blev inskickad i ett rum där jag fick kolla hjärtljudet på bäbisen (jo jag stavar det så jag vet att det är fel) det tog en kvart att finna en bra punkt att pricka in det på envis sak vill jag lova.

   Hade kontaktat J så han var medveten om att jag skulle dit men sagt att det ej var någon fara för att ej oroa honom i onödan trode ju inte det var så allvarligt.

   Läkaren kom, gjorde ett ultraljud, kollade njurarna, jag kunde till och med räkna tårna på den lilla fick ett litet leende bara där. Allt såg bra ut när det gäller bäbisen och alla de prover de tog såg normala ut, bara att bäbisen låg lite tokigt men har fortfarande utrymme så de trodde läkaren att det skulle ändra sig. Sen gjordes ett vaginalt ultraljud för att mäta livmodershalsen. Där kom det.

   De visade sig att jag har haft förvärkar och det har jag haft sedan vecka 18 redan så den normala livmoders vägg som skall vara på 5 cm var bara på 2 cm vilket gjorde läkaren väldigt orolig, hon frågade om vattnet gått och jag hade problem med att kissa eller om det kommit blod men inget sånt som tur är. Jag blev inlagd på direkten och fick kortison tabletter som skall hjälpa barnets lungkapacitet utifall det skulle ske en för tidig förlossning.

   Nu blev jag rätt skakis och hade tårarna i halsen men lugnade ner mig så jag kunde ringa till j och förklara läget, det hade nu gått 2 timmar sen vi senast hörts av och han var väl orolig bara där. Men för att få honom lugn så han kunde lugna ner mig så kunde inte jag drabbas av panik. Han kom till sjukhuset med en massa saker och vi skulle inte få reda p något mer under natten utan de skulle ge mig mediciner och hoppas på att värkarna avstannade så de kunde göra ett nytt ultraljud på tisdagen.

   Fick strikta order om att ligga i sängen och inte ens få gå upp och gå förens eftermiddagen dagen efter. Det kännr inte så bra om till och med en liten gångpromenad är allvarlig. Men J var där och han håller mig alltid lugn så det är tur att jag har honom.

  Dagen efter hände det inte mycket, fick tabletter som skulle stanna värkarbetet och det gick väl bra om man bortser ifrån att jag känner mig som en gammal kärring då biverkningarna består av att jag skakar hela tiden. Fick ett litet besök av min väninna Natta också som är sjuksköterska på Mälardalen, det tackar vi för. Så man tar bort lite allvar i vardagen.

   Igår kväll klockan 20 fick vi äntligen tag i en läkare som gjorde ultraljudet på mig, tycker hemskt synd om alla vitrockar som springer runt där då det var mycket operationer och vissa jobbade dubbla pass men jag var himla orolig när jag ej får veta hur det är med min lilla i magen. Läkarna säger att man aldrig skall be om ursäkt för att man är frågvis men jag kännde mig hemsk när jag tyckte att det fanns så många andra där som hade det värre än jag för att de födde men som sagt inte tänkte jag att o jag ej tar det lugnt kunde det hända mig också.

   Ultraljudet gick bra som tur är, bäbisen väger lite mindre än vad den ska men det var ingen fara även om jag tänker mycket på det, min livmoder såg bättre ut men jag blev heltidssjukskriven på direkten och får inte utföra varken vanligt hushållsarbete så som dammsugning eller ens ut och gå alldelels för mycket utan bara ligga hemma och slöa. Vissa kanske tycker det är skönt men en annan som är äldigt aktiv så känns de lite bittert men hellre ett frisk barn och inte en tidig förlossning.

   De ville försöka få ordning på allt så barnet inte skulle komma innan vecka 35 iallafall men de har förberet barnet utifall jag skulle få åka in för tidigt. Jag kan få gå på dropp men då måste jag ligga inlagd därav att de försöker att stoppa värkarbetet så man får ligga hemma där man kan känna sig trygg. Så jag fick till sluuut åka hem och få sova.

   Får tacka och älska min kära sambo alldels otroligt mycket nu då jag vet att han måste ställa upp och göra en himla massa mer än innan, tur att han inte är den som är den som han ligger på sofflocket och jag får städa annars. finns ju sådana karlar med så. Men jag är glad att han är precis som han är. ser fram emot filmmaraton med Natta och min lilla Poffs besök, nu ska jag väcka odågan så vi kan åka tillbaka till sjukhuset för en till undersökning.

   Hoppas de som ville få lite klarhet i vad som hänt fått det, jag tar gärna emot massor av besök då jag ej kommer att få gå ut mycket, inte mycket te bilkörning för min del.




PÖSS!!!

Kommentarer
Postat av: Maddis

Oj, gumman.. Hoppas att den lilla busen stannar i magen!! kramar om vilken resa du har fått vara med om, gumman.



Mina tankar är hos er

2009-02-25 @ 13:18:29
Postat av: mli!

satt med tårarna upp i halsen nu syster..

ska visa mamma detta sen!

kom ihåg, jag älskar dig, verkligen så där massvis och myckte å allt! <3

2009-02-25 @ 13:37:32
URL: http://emeliehedberg.webblogg.se/
Postat av: Nathalie

Oj herregud vilken röra. Vi får hoppas att bebisen vill stanna där inne ett tag till, det är så kallt här ute i vida världen. Hoppas att ni mår bra båda två trotts omständigheterna....och så måste jag säga att du har så FINA bilder på din blogg:)

Ta det lugnt nu och sköt om er. Nathalie

2009-02-26 @ 12:20:57
URL: http://finafrun.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0