Första förlossningsmardrömmen!

   Där kom den, den underbara drömmen om min för tidiga förlossning. Det är ju något som inte direkt gör saken bättre iallafall.

  Vaknade upp av att jag kände mig helt matt och slut i kroppen, orkade knappt resa mig ur sängen och min kropp ville endå inte sova, magen värkte så det var bara att gå upp och ta sig lite medicin så slänger man sig på soffan för det har man iallafall en tv så man kan få tankarna på annat håll. Inte för att det hjälpte, jag har legat och tänkt på drömmen alldelels för mycket nu, tänk om jag får föda för tidigt, tänk om min kropp inte orkar med detta och vad händer sen om jag/vi vill ha fler barn? Tänk om tänk om... Oron växer sig rätt fort stark när man är dum att tänka i dessa barnor men det var en så obehaglig känsla jag fick av den drömmen jag hade.

   Sen kom jag och tänka på alla måsten, känner mig stressad som det är nu så det är nog ingen lugnande effekt på magen direkt även om jag har ett barn som är helt friskt, det är något jag är glad över och att jag har en stöttande sambo med familj och vänner. Jag vet att folk gått igenom värre saker men idag kom all min oro fram och då blev det så här.

   Sen ska jag på ett underbart ultraljud på hjärtat med hjälp av Gastrokopi nästa vecka då de ska gå ner i halsen på mig med någon underbar kamera och jag ska få lugnande för att kunna göra detta och få äta på en evigheters evighet, någon som är avundsjuk?

  Men nu har jag faktiskt fixat några av mina måsten, försäkringskassans problem var inga problem när jag ringde så det var skönt och barnmorskan har jag fått tag i samt lite ork i kroppen efter min grötfrukost jag fick av J. Därav att att jag orkar sitta här en kortis.

   Mamma ringde igår och bad om ursäkt för jag ärvt hennes leder och hon sa att det är tur att hon inte är här för då skulle hon jaga mig med blåslampa över vad jag får och inte får göra då hon är orolig, hade tydligen haft samma problem med min lillasyster Frida. Har även en moster (monster Lisen) jag kan ringa när det gäller sådana funderingar och det känns ju faktiskt skönt.

   Tack alla ni som hört av er för at kolla hur det är med mig, nu vet jag hur många som kommer komma på min begravning : )

   Nej nu orkar jag inte detta mer så nu ska jag lägga mig och glo på en Disney för ovanlighetens skull...






PÖSS!!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0