Barnmorske besök idag, dag 56.

   Imorgon går jag tydligen över till vecka 33 dag 0, förstår mig aldrig på det där. Har blivit bokad till ett tillväxtultraljud den 17e april så nu är jag lite nervös över vad de skall säga men jag vill ju veta hur mycket bebisen väger och att den får den näringen den behöver. Det är det enda jag vill, få ett friskt barn.

   Mätte symfus måttet idag och det har ökat men inte allt för märkvärt. Fick ett mått på 27 cm varav genomsnittet i vecka 33 ligger på 29-34 cm så men det har ökat och bara det är ju positivt. Jag känner just nu att hellre att jag går och oroar mig litegrann och kommer till ultraljudet där de säger att allt är som det ska och att jag bara har en liten bebis som brås på sin mor. Hellre det än att jag tror att allting är som det ska och sen minsta lilla negativa de säger till mig gör att jag kommer förmodligen ta det på fel sätt och bli ledsen för så känner jag mig just nu, sårbar!

   En mors oro förmodar jag, jag drömmer inga drömmar om oro jag drömmer mer om barn och familjelycka. Har drömt om att jag sett sparkar på utsidan av magen, känt minbarn nära mig för första gången och sett lyckan att vara far i Jaris ögon. Det är något jag längtar efter nu, familjelycka!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0