Ödet!?
Är ödet något som sak vara oförutbestämt, något vi ska tro på?! Eller är det inte meningen att livet skall vara en överaskning, vad går det annars ut på?
Mitt motto har alltid varit "Allt sker av en anledning", för i slutändan så brukar det alltid komma något av godo. Mycket har skett i mitt liv av den anledningen tror jag. Små saker blir stora till slut.
Anlednigen till att jag åkte in på förlossningen med värkar var ju för att om jag skulle fortsatt i min takt och rusat genom livet som jag gjorde, slet för mycket och hade alldelels för många bollar i luften så hade jag nog fött för tidigt och det tror jag ej hade varit bra. Men sen kom jag in på förlossningen och nu mår jag bra, så tror till och med att bebisen kommer hålla sig allt för länge i magen.
Tänker mycket på det jag har just nu, på det som är och det som komma skall. Tiden rusar iväg för mig och för oss här hemma. Jari och jag har varit förlovade i 3 år och snart blir vi en familj med allt som hör till. Tror inte jag kommer förstå hur stort allt det här är och vad allt betyder för oss förens vi är hela vägen fram. Just nu koncentrerar jag mig bara på att må bra och se ljust på framtiden. Tror som sagt att det kommer gå bra när det gäller födandet men de senaste dagarna har jag haft en hel del värkar som jag hoppas skall gå över. Lungnet före stormen.
Tänk att det finns något så litet i mig som skall sammansvetsa oss för alltid och som alltid gör mig och Jari till en familj. Att något så litet kan vara så stort. Ett mirakel ni världen, jag har tur som har J vid min sida att få dela det med honom, finns inget större för mig för han är den enda som jag kan tänkas leva hela mitt liv med. Nu längtar jag alldelels för mycket här men som sagt skall man tro på ödet eller är livet bara en enda stor överaskning!?
Mitt motto har alltid varit "Allt sker av en anledning", för i slutändan så brukar det alltid komma något av godo. Mycket har skett i mitt liv av den anledningen tror jag. Små saker blir stora till slut.
Anlednigen till att jag åkte in på förlossningen med värkar var ju för att om jag skulle fortsatt i min takt och rusat genom livet som jag gjorde, slet för mycket och hade alldelels för många bollar i luften så hade jag nog fött för tidigt och det tror jag ej hade varit bra. Men sen kom jag in på förlossningen och nu mår jag bra, så tror till och med att bebisen kommer hålla sig allt för länge i magen.
Tänker mycket på det jag har just nu, på det som är och det som komma skall. Tiden rusar iväg för mig och för oss här hemma. Jari och jag har varit förlovade i 3 år och snart blir vi en familj med allt som hör till. Tror inte jag kommer förstå hur stort allt det här är och vad allt betyder för oss förens vi är hela vägen fram. Just nu koncentrerar jag mig bara på att må bra och se ljust på framtiden. Tror som sagt att det kommer gå bra när det gäller födandet men de senaste dagarna har jag haft en hel del värkar som jag hoppas skall gå över. Lungnet före stormen.
Tänk att det finns något så litet i mig som skall sammansvetsa oss för alltid och som alltid gör mig och Jari till en familj. Att något så litet kan vara så stort. Ett mirakel ni världen, jag har tur som har J vid min sida att få dela det med honom, finns inget större för mig för han är den enda som jag kan tänkas leva hela mitt liv med. Nu längtar jag alldelels för mycket här men som sagt skall man tro på ödet eller är livet bara en enda stor överaskning!?
Kommentarer
Trackback
